Zim blir stor, Kenji kolar av.

Jag hade en period då jag fokuserade mycket på Liz och hennes samlande, och samtidigt fick Minji en jobbuppgift i Al Simhara - perfekt tillfälle för en romantisk semester?

Haha, nej... Minji jobbar med att fråga ut stadsborna om lite saker.

Och Liz jagar turkoser  och grejor på sin skoter!

Sedan  börjar Minji plötsligt diskutera Liz med en stadsbo, och får på köpet stadsbon att bli kär i henne.
I get it, du är en perfekt wingman... Men det är DIN fru!

Minji har jobbat färdigt, medan Liz plockar på sig allt hon ser, ormar och skalbaggar och grejer, han tycker att staden ser riktigt förmögen ut och testar att spela lite för dricks.
Och sedan är det dags att åka hem!

När de kommit hem så visar det sig att de firar bröllopsdag! På ett års äktenskap så har de fått två vackra barn, tänka sig!

Det bästa med att ha en liten onding i familjen är att han berättar de läskigaste spökhistorierna förstås!

Och plötsligt blir det dags för Zim att växa upp!

Poof!

Skickar iväg honom till en spegel fort, för att se hur han blev.
Inte illa alls! Dock så tycker inte jag att dreads passar hans personlighet riktigt.

När jag hittat en frisyr som faller mig smaken så blir jag lite nyfiken på hans hårfärg och kollar upp den i färgblandaren.
Den visar sig vara MÖRKGUL, välj gult och dra ner på ljuset helt enkelt.
Det är väl därför den skimrar i en lite grön ton ibland.

Han får lite smink och nya kläder.

Ochsedan bestämmer jag att han får ärva Kenjis synfel, 

Sådäärja, snygg-Zim!

Jag vet inte hur lik sin namne, Invader Zim, han blev, men jag försökte få med det gröna iaf.

 
Av någon anledning så ville Nilzi sova i Jenkims säng... No comments.
Storebror Zim rycker in med en saga.

Jenkim som spenderar all sin fritid vid sitt schackbord har givetvis sett alltsammans.
"Men, var ska JAG sova då?"
"Äh, gå och ät en våffla istället!" svar Zim, det är svårt att svara ondare än så till en familjemedlem.

 
Spök-Minini svimmar av att se andra spöken... Där ser man.

Eftersom familjen har gott om pengar så struntar jag i att fokusera på Zims skolgång, det är viktigare att hålla familjerelationer tajta.

"Äh, Jenkim, nu har du vunnit 7 gånger i rad,  du måste ta det lite lugnt med en gubbe som jag! Men, vad nu... Det pirrar lite i magen..."

"Du vet lika väl som jag vad som pågår, eller hur..."

"Hejsan Dödis! Vilket kärt återseende, tro det eller ej, men jag har faktiskt längtat!"

 
"Nu får jag äntligen förenas ordentligt med min kära Minini igen, tänka sig!"

Det blev lite trångt, så de bytte rum.
"Spännande!" piper Minini(innan hon svimmar).

En handskakning är allt som krävs, sedan finns inte Kenji längre.

Familjen vet att Kenji accepterade sitt död fullhjärtat, men givetvis så gör det ont att ta farväl av sin far och farfar.

Zim utnyttjar tillfället till att sällskapa med Döden, precis som hans far gjorde en gång i tiden.

Förutom att vara ond så är även Zim atletisk(och klumpig), så träningsmaskinen får flytta in i hans nya rum som en gång var Mininis och Kenjis sovrum.
Det känns lite tomt, så det är väl under utveckling.

 Jenkim når äntligen grad 10 i Logik vid sitt älskade schackbord.
Men sorgen efter Kenji hänger förstås med...

Flashback: Lill-Jenkim och hans schackbord.
Insåg nu att gardinen sitter kvar, trots att fönstret är borta, heh.

Jenkim tar med sig Kenji och alla andra gravar utom Mininis till kyrkogården, där de får sin sista vila,