Minini på G!

Omgiven av dalar och kullar, snubbar i cowboyhattar och med en tung lukt av gödsel och kattmat i luften, låg det lilla huset på en stor, stor äng.
Minini visste att folk hade gått som hungriga vargar kring tomten, läget var helt perfekt för att smälla upp en pampig hästgård.
Att det råkade vara hon som fick den berodde nog mest på att hon inte alls hade råd att riva och bygga nytt och att hon "råkat" säga till den senila damen som sålde den att hennes största intresse var hemarbete(givetvis hade hon slängt med lite tantiga ord som "strumpstickor", "alpacka-garn", "hallongrottor", "korsstygn" o.s.v. för att låta trovärdig).
Och så plötsligt satt hon där med ett hus som damens syster vunnit på lotteri eller något sånt!
                       
                          

En del gamla möbler hade fått stå kvar från damen, en del hade levererats med flyttfirma dagen innan..
Det täckte hennes behov, och för tillfället så var det nog.
Viktigare saker krävde hennes fokus just nu!


9x9

Har man vuxit upp i stadslivet så känns ensamhet och isolering ungefär lika hemskt som när tunnelbanan är 5 minuter sen, outhärdligt helt enkelt.

Minini kände hur glädjen bara rann ur henne där hon stod på tröskeln med sina väskor.

Det var helt tyst, och tomt.

Hon kunde nästan höra grannens häst tugga sin havre.

Nej, ursch!

In med väskorna, ut med Minini!

Småsprang man upp för landsvägarna med ett ivrigt flin i ansiktet så kom man snart till Apaloosas lilla centrum.

Minini hade ingen tid till att random råka på någon sim på sin promenad, nej, hon spetsade öronen och spärrade upp ögonen(så att de blev ännu större än vad de redan var) och skannade miljön efter tecken på mänsklig närvaro.

*plink*
Där!
*knatter-knatter*
Vänta lite, va? Ett...

*plink-plonk*
Elektroniskt ljud?

Hon följde ljudvågorna till en allmän toalett, där på golvet satt det en blondin som var klädd i blå kohud och knapprade på sin laptop.
Benni hette hon.
Minini blev som berusad av glädjen över att hitta lite sällskap(som dessutom också har ett namn med med massa N i kombination med I)  och vräkte ur sig hela sin livshistoria och sin exalterade glädje kring flytten och huset.
Benni såg ut som om hon sett ett ufo och försvann.
"Sjutton järnspikar också..." muttrade tomatröda Minini och begravde ansiktet i händerna.

Nåja, fy på den som ger sig!

När kinderna fått tillbaka sin vanliga färg och Minini vågat sig ut ur toaletten så upptog hon sökandet efter sin nästa BFF.

I ett skyltfönster på en stylingsalong råkade hon skymta en väldigt snygg näsa.

Det här är en legacy, gener är viktigt.

Näsans ägare visade sig heta Rodney, hmm.. Rodney Sellery klingar bra!

"Sabba inte det här nu!" sa hon till sig själv, och drog ett skämt för honom om badkar, kemi och kaffe.
Det fungerade!
Inom kort så stod de och skakade rumpa(Minini råkar ha en bra mängd av den varan) till den klassiska musiken som strömmade ut ur salongens högtalare, Måzart och Bethåven är tydligen sjuukt inne just nu.

Rodney jobbade förresten inte på salongen, utan inom Affärer, vilket Minini tyckte verkade lite skumt. Allt hon visste om affärsmän var tajta kostymer backslick och portfölj, en knallröd bak-och-fram-vänd keps stämde inte riktigt in på den bilden, men, men!
De bestämde sig för att hänga lite ihop dagen därpå, vilket ledde till en inbjudan till pool-party!
Yes, ett perfekt tillfälle för att utöka bekantskapskretsen!
Fast nej...
Minini och någon tråkig snubbe var de enda gästerna i Rodneys GIGANTISKA  hästgård!
Rodney själv var inte ens där, däremot hans häst.
Efter att ha skvallrat lite med snubben så fick hon veta att Rodney redan har en speciell sim i sitt liv som han gullar med när tillfälle bjuds.
Jahaja... I det här fallet så är Minini inte den som är den, så hon släppte alla idéer om en eventuell romans med Rodney och hans snygga näsa, men han kanske kan presentera henne för någon annan? Och vänskap är ju aldrig fel!

Hemma i huset så började kylskåpsreserverna sina.
Sex simdaler här och tre simdaler där blir tusenlappar tillslut, och hur ska hon kunna förbättra sin lantliga inredning om hon inte får lite inkomster också?
Några spåtantsjobb finns inte i tidningen(och efter att Gud a.k.a. Katla kollat upp detta, så finns de endast på datorer), så hon får ta något annat, tillfälligt.
Vips, så är Minini barnskötare!

Det går bra, inte perfekt men heller inte dåligt.
Barn är inte så svåra egentligen.
Mata dem, byt blöja, kittla dem tills de kräks, upprepa.
Och när de är nöjda så kan man t.ex. passa på att göra roligare sysslor, som att träna!
Minini vet inte riktigt vad barnen tycker om att hon tränar på arbetstid, men de är i allafall de bästa vänner hon har nu och dessutom så tänker ändå ungar mest på sig själva...